Plats

Så snart hon hörde duschen sättas på sköt hon försiktigt ut stolen, smög  in i sovrummet. Den lånade skjortan slängde hon på sängen och gled sedan ljudlöst in i sin svarta  fodralklänning. Det var sådana här gånger som klänning var oslagbart. Gick så mycket fortare att dra på sig. Ett extra öra höll uppsikt på badrummet. Hon ville inte att han skulle dyka upp innan hon hunnit ut genom dörren. Duschen slogs plötsligt av. I farten fick hon med sig bh:n som fastnat på sängavelns metallknopp och snabbt gled hon in i sina klackade sandaler, hakade av nyckeln ur skåpet, ut  genom dörren och ner för trapporna. Hon ville verkligen inte bli stoppad med hans meningslösa pladder. 

  -Gud, kunde den mannen prata om något annat än idrott och sig själv?   Utan att vända sig om skyndade hon ut genom porten och rundade hörnet på restaurangen, som låg i samma hus, innan hon slog av på takten. Längre ner på gatan stannade hon till och hämtade andan. Varför sprang hon? Vad höll hon på med? Richard var ju inget problem. Hon försäkrade sig om att nyckeln låg i väskan samtidigt som hon knölade ner bh: n. 

  -Jag har honom helt i min hand tänkte hon och smålog. Bara hon inte blev för självsäker. Det är då man börjar slarva. Det hade hänt med Kenta.  Han hade naturligtvis sett signalerna och tagit henne på bar gärning. Spänt ögonen i henne, sagt att hon borde veta sin plats och så hans bestämda min, pekfingret som uppfordrat vippat fram och tillbaka. Hon fnissade tyst för sig själv. 

   -Ja jo, nog visste hon sin plats alltid, nu var det bara så att hennes definition av vad som var hennes plats, inte riktigt stämde överens med var karlarna tyckte att den skulle vara. Fnisset övergick i ett gapskratt, ackompanjerat av det rytmiska ljudet av klackar som tonade bort.