Hända

När solen stack in de första strålarna genom gardinen, satt han som en stenstod vid datorn. Det såg ut som om han inte rört en fena sedan kvällen innan. Han stirrade rakt fram seende och ändå inte. Datorns energispar på skärmen var aktiverad , det var bara den lilla lampan fram på laptopen som skvallrade om den fortfarande var igång. Ella såg på honom. Som vanligt hade hon bara klivit på, dörren var som alltid olåst. Sixten brukade muttra över hon inte ringde på innan hon steg in, men det brukade snabbt gå över. Innerst inne var han glad över hennes besök. Åtminstone hade hon alltid uppfattat det så. Nu muttrade han inte ens, det var lite för tyst. Med en isande föraning smög hon fram och lade en hand på hans arm. Som en stöt gick den kalla kroppen genom handen och hon drog den snabbt tillbaka. Värme och kyla sköljde över henne och med avsmak backade hon mot dörren medan paniken steg.

   - Faan, faan, faan, hon svor för sig själv. Jag måste ut härifrån innan någon upptäcker mig. 

 En dörr slog igen någonstans i huset och hon stannade upp, skärpte sina sinnen och lyssnade efter steg. Någon tog hissen slog hon fast, då hon hörde hissdörren av den gamla sorten dras igen och linorna i det gamla hisschaktet började jobba. Hennes ögon sökte sig bort mot datorn. Han satt kvar där, i samma ställning, med samma oseende blick. Instinktivt sökte handen efter dörrhandtaget. Hon öppnade och svepte med blicken längs korridoren. Den låg helt öde och hon höll andan då hon försiktigt tryckte till dörren för att ingen skulle höra den stängas.

   - Vad är oddsen? tänkte hon skärrat och snubblade ner för trapporna. Just idag.....varför måste allt sjukt hända mig?