Ljuga

  - Du ljuger! två röda fläckar blossade på hans kinder. Ilskan och frustrationen gav egentligen inte plats för någon annan känsla och just nu var det de som fyllde varje fiber av hans kropp. Han försökte ta tag i personen som just sagt honom att han aldrig skulle finna sitt eget hem igen och gjorde en sista ansträngning att få öonkontakt. Men allt blev en virrig färgsnurra och med hjärtat halvt på väg ut genom bröstkorgen vaknade han och formligen badade insvett. 

                                                                               *

Han lät det varma vattnet skölja  bort natten.  Mardrömmarna hade blivit värre. Förr kunde det hända någon gång i månaden, på senare tid hade han börjat vakna mest varje natt. De tidigare personerna utan ansikten började få konturer och skiftningar som mer och mer visade vem de var, vad de var.

Han hade ingen lust att  kliva ut ur badrummet och möta mamma, få alla frågor som han inte kunde, ville svara på. Han kunde höra henne hojta till lillbrorsan.  Tur att han var som han var. Inget tjafs eller bråk. Av de två bröderna var Kalle den han tydde sig till mest, liknade honom både i humöret och tanke. Linus var en annan femma med sina hetsiga tonfall. Inget tålamod och allt skulle ske på en gång.  Helst redan igår. Bertil drog duschdraperiet åt sidan jagade med handen längs väggen efter handduken och ryggade till när fingrarna mötte vått och varmt. Han vågade knappt vända på huvudet. Med nattens dröm i färskt minne kikade han sakta med ena ögat.  På kroken hängde en genomsur handduk. Konstigt, han mindes bestämt att han hade hängt upp en torr precis innan han klivit in i duschen. Vem hade hängt upp den här? Hans funderingar bröts snart av Linus irriterande tjut:

  - Men va faan Berra vilken djävla tid det tar, nu får ru skynda re! 

    Det small i dörren  och Bertil såg på handtaget som hysteriskt vippade upp och ner.  Han tog ett badlakan, som förmodligen mamma använt, som hängde bredvid handfatet.  Det var lätt fuktigt men det fick duga. Han snodde det runt höften och öppnade dörren. 

  - Men duu, det var på tiden. Linus himlade med ögonen och ryckte åt sig dörren, slank smidigt in emellan och tog den med sig i farten. Bertil suckade och tassade in på sitt rum.