Det var i den allra tidigaste gryningen. Hon såg på den färdigpackade ryggsäcken på stolen. Hade hon lagt i det hon behövde? Med handen sökte hon låsspännet på locket och öppnade det med en handrörelse. Nä tänkte hon, det får bli som det blir. Har jag glömt något så finns det en mening med det. Hon stängde locket och kröp ihop på stolen. Hon skulle snart ge sig av men ville känna in sitt rum en sista gång. Byrån. Hur många gånger hade hon inte stått vid spegeln som hörde till byrån och mimat, borstat håret och lagt på mascara på fransarna. Med ett stråk av saknad såg hon på de gamla affischerna på väggarna. Så många drömmar. Drömmar som inte var meningen att slå in, utan bara vara där som en sorts trygghet. Hon reste sig, fångade ryggsäcken i ett raskt grepp. Vände sig om och kastade en tyst slängkyss åt sina ungdomsminnen - farväl, viskade hon, innan hon tassade ut genom dörren.
