Ringa

Hennes andetag bildade moln i den klara luften. Backen upp till stugan var lång och låren darrade av den ovana ansträngningen. Trots att det var slutet på april hade vårvärmen ännu inte riktigt gjort sig gällande. Trädens nakenhet väntade bara på att få ny skrud och väl framme stannade hon för att ta in bilden. Stugan var liten och omålad, istället för en färdig farstubro var några bräder uppallade på stenar och de obehandlade luckorna var fastskruvade över fönstren. Det här hade varit deras dröm, att bygga en egen stugan tillsammans för att ha som tillflyktsort från storstadslarmet. Få det bästa av två världar. Det var inte längre en gemensam dröm. Han hade varit obeveklig, orkade inte längre, hade han sagt, hade ingen lust att ödsla mer tid i förhållandet. Gud så patetiskt. Med facit i hand, vem hade inte ödslat tid? Ett uppgivet skratt undslapp henne samtidigt som hennes ögon fångade ljuset från solnedgången. Den förstärkte skärpan och skönheten gjorde värken dubbel. Ett djupt andetag och det klara och friska fyllde lungorna. Hon stack nyckeln i dörren och vred om. Dörren klagade då hon öppnade den. Lite olja på gångjärnen vore inte helt fel, tänkte hon, räknade till fem och gned sig på näsan innan hon klev in över tröskeln. Den råa instängda luften, som slog emot henne, var som en dålig andedräkt. Blicken for över det lilla rummet som rymde, ett vardagsrumsbord av mindre modell, en fåtölj och en sliten mörkblå tvåsitsig soffa som de, av en händelse, hittat på en loppmarknad för en spottstyver. En bokhylla som rymde blandade titlar, allt från deckare till ordbok för korsord. En kakelugn av äldre snitt, det första som installerats i huset så snart isoleringen blivit klar. Med raska steg gick hon in till pentryt. Plockade ur de varor som skulle in i jordkällaren som de passat på att göra när de ändå varit igång. Praktiskt och fenomenalt eftersom ingen el var dragen. Ryggsäcken med resten av packningen hivade hon in rummet bredvid. Stort nog för att ha två smala sängar i vinkel mot varandra. Ur skrubben tog hon ut sopborsten och ställde ytterdörren på vid gavel och medan kalluften rensade varje vrå på sin instängdhet, lät hon sopkvasten fara över vinterdammet. Kraften i tagen var som en extra utrensning

 Värmen från kaminen gjorde henne riktigt sömnig. Känslan av att nästan ramla ur fåtöljen fick henne klarvaken. Signalen från mobilen slet sönder tystnaden. Oh, ah, kalla golv. Fötter ilade snabbt fram till jackan som hängde på stolsryggen. Händerna fann rätt på telefonen och hon tryckte bort samtalet samtidigt som fötterna hastade tillbaka samma väg. Signalen ljöd igen. Hon ville inte svara och hon kände irritationen komma smygande. Hon såg på mobilens display där den låg på bordet. Den blinkade dolt nummer och hon kunde inte låta bli. -Jaa, det är Irene. Hon kunde höra någon andas på den andra sidan....Hallå...Vem e re'..? Men svara då, jag hör ju att det är nån där. Gud så jävla irriterande. Hon kastade ifrån sig telefonen. Sökte med fötterna och fann tofflorna som åkt in under fåtöljen. Tog eldgaffeln för att raka isär den falnande glöden, när någonting fick henne att stanna upp mitt i rörelsen. Smärta blev till mörker och hjärtat slutade slå redan innan hon nådde golvet.