Tillbaka

Ljuset från husen glimmade som en mängd av eldflugor. Irene satt  vid köksbordet, nattens timma skänkte rummet en alldeles speciell stämning och hon hämtade kraft ur tystnaden. Bakom varje ljus fanns liv och öden som antingen flätades samman eller bröt sig och gick åt varsitt håll. Hon slöt händerna om koppen med det varma teet och lät aromen av kryddor fylla sinnet. Tassande steg och en liten hand kom smygande över hennes ben. Med ena handen hjälpte hon upp en sovvarm kropp som kröp ihop i henne knä och la näsan i hennes halsgrop. Så mycket kärlek som knappt rymdes i henne svämmade över, hon sköt undan den heta koppen och kramade ur sitt överflöd. 

  - Älskling vad gör du uppe, klockan är mitt i natten? mumlade hon i det ostyriga håret. 

  - ville sova hos dig....du inte där, gäspade livet och kurade i hennes famn. 

     Så här i tystnaden kändes med ens allt möjligt. Hon bestämde sig. Barnakroppen sov tungt och tryggt. Försiktigt med den lille i famnen reste hon sig från stolen och gick långsamt in i barnkammaren. Ett leende spelade i mungipan, en god dröm. Bra. Goda drömmar gör dagen lättare. Det knarrade lite  i sänggaveln då hon lade ner honom och stoppade om. I morgon började förändringen.  Hon stannade till i dörröppningen och viskade 

  - I morgon vännen, då ska vi börja vårt nya liv. Hon lämnade dörren en aning på glänt och vände tillbaka mot den annalkande morgonrodnaden.