Instängd

Eftermiddagen hade börjat som alla andra eftermiddagar med den evinnerliga frågan om vilken mat som skulle undfägnas. Ingen hade någon ide. Som vanligt. Benen värkte av trötthet, huvudet kändes som två storlekar mindre, en blick in i köket och naturligtvis var disken inte diskad. Om inte det brunnit förut så gjorde det nu. Hela jag brann av frustration och ilska. Ja ren skär djävla förbannad ilska. Sparkade av mig skorna så att de stack åt varsitt håll i hallen. Krängde av mig jackan, slängde den på hallgolvet och återvände in till köket där gårdagens rester stod kvar. 

   - Men va faan?! skrek jag och började plocka upp all intorkat porslin ur diskhon. Ska det vara så in i helvete svårt.

Svar uteblev och jag hade nog inte väntat mig något annat. Medan vattnet forsade ur kranen och fyllde upp diskvattnet gick jag en vända i lägenheten. Det var ingen hemma. Min ilska hade alltså ingen mottagare. Besviket puttrade jag på och vid CD- spelaren tryckte jag i Aretha Franklin och skruvade volymen på högsta så att basen fick golvet att vibrera. Vid diskhon slamrade jag lite extra med porslinet men vartefter musiken förflöt tinade jag sakta upp och tusan tog jag inte ett par danssteg där i köket. Den instängda ilskan måste ut någon gång men lite Franklin kan tina den mest *gramse. 

(Tack alla ni som kommenterar mina texter, med så många fina ord att jag blir alldeles perplex. Ni får väldigt gärna ge konstruktiv kritik också. ) 

* jämtskans ord för arg.