Tolerans

Med baksidan av sin hand torkade hon bort resterna från det som magen just gjort sig fri ifrån. Den beska smaken av magsyra låg som en tunn hinna över hennes tunga och tänder. Var tanten död? Det sjöng i hennes huvud, ett entonigt ljud som skruvades upp hela tiden medan hon såg på kroppen framför sig. Faan, fan, hon strök undan tåren som letade sig nerför kinden, vad skulle hon nu göra? Kanske var det bästa att bara dra. Ingen hade sett henne gå in på toaletten, efter kärringen med den lilla lustiga hatten. Varför hade tanten varit tvungen att lägga sig i? Plötsligt steg ilskan i henne, just det, så var det. Det hade inte varit hennes fel. Om bara tanten hållit käften hade det här aldrig hänt. Hon kunde bara inte tolerera att andra talade om för henne vad hon fick och inte fick göra. Röster hördes plötsligt utanför och hon sökte sig till dörren. Med ena handen beredd mot dörrhandtaget och den andra lagd över den egna munnen lyssnade hon andäktigt efter röster, som antingen närmade sig eller fjärmade sig. Hon tordes knappt andas. Rösterna försvann och hon gläntade på dörren, kastade en blick ut i butiken och sedan en tillbaka på den lilla lustiga hatten som låg bredvid sin ägarinna. Magen var på väg att vända sig igen så hon klev ut, stängde snabbt dörren bakom sig och lämnade kundtoaletten. Ingen såg, ingen anklagade, ingen sprang ifatt henne och bad henne förklara. Hon slet hastigt upp butiksdörren och kastade sig ut samtidigt som två män var på väg in. Sammanstötningen fick den ena att tappa sina handskar och ett ilsket utrop undslapp honom. - Förbaskade slödder, tänk att man ska vara tvungen att tolerera vad som helst nu för tiden!