New York

Min hand nuddar vid din där vi sakta går längs kajen. Jag förnimmer din värme men lägger band på mig. Det är något i luften och en otålig rädsla kryper som spindlar över huden. - Jag har något att berätta, säger du och stryker med en vilsen hand genom skägget, jag ska resa till New York. Jag stannar mitt i steget. - Vad är det du säger, ska vi till New York? Dina ögon ser in i mina och jag ser förvåningen som ger vika för sorgen. - Nej, JAG ska till New York, jag flyger redan i morgon bitti och vet inte riktigt när jag kommer tillbaka. - Så konstig kajkanten ser ut, titta skrattar jag. Den buktar, vänder på sig så att vattnet nästan svämmar över. Oförklarligt börjar den röra på sig, så jag tar tag i din rockärm för att inte ramla och tänker tanken som inte vill forma sig till ord. Du håller i mig, lägger dina händer på mina axlar och fäster din blick i min. - Sandra, jag..... Jag ser hur du kämpar med orden, hur dina läppar rör sig. Att du har så vackra läppar, nästan kvinnliga, det har jag aldrig tänkt på förut. Du skakar mig tillbaka i nuet. - Jag har träffat en annan, Sandra. Tanken är släppt, orden skapar sitt sammanhang och hettan rusar genom mig. Som i trans lyfter jag av dina händer, tar ett par steg tillbaka. Tafatt söker dina händer mina. - Rör mig inte, rösten bär knappt, du ska aldrig någonsin röra mig mer, hör du det? Förlamningen släpper och jag lämnar dig där du står och så länge du ser håller jag huvudet högt.