Resultat

Nyckeln i låset, handen som vred den runt. Ljudet av kolven som släppte på spärren. Tyst smög hon in genom dörren med sina skor i ett fast grepp. Stannade till i hallen och lyssnade, spände öronen för att uppfatta minsta antydan till rörelse. Det enda som hördes var köksklockans taktfasta slag och hon slappnade av med en djup suck. På danströtta fötter tassade hon in i köket och öppnade kylskåpet. Vem faan hade stoppat in mjölken längst in, lite irriterat flyttade hon på den halvfulla smörbyttan. Fick tag på en tetra, satte den mot munnen och drack direkt ur paketet. Ahh, kall mjölk var det bästa som fanns. Med en njutbar rap ställde hon in den igen och vände sig om. Hjärtat närapå stannade när hon såg gestalten som satt vid köksbordet. Han sa ingenting, bara stirrade på henne. Stora ögon som var fyllda av en smärta hon inte kunde tyda. - Är det så här det kommer att vara hädanefter? frågade han och reste sig. Han kom intill henne och drog sin hand med hårda fingrar genom hennes hår. Hans händer grep tag i håret och smärtan tårade hennes ögon. Så släppte greppet och hans armar föll utmed sidorna. - Jag går, sa han och lämnade henne stående mot kylskåpet, jag orkar inte längre. Han böjde sig ner, tog väskan som stått färdigpackad vid köksstolen och gick utan att vända sig om. Förvånad och smått chockad hörde hon ytterdörren slå igen. - Så, det är så här det ska vara hädanefter, tänkte hon och sjönk ner på köksgolvet.