Sikt

- Faan också, frustrerat drog hon i kjolen. Den var en aning för liten men det var sista exemplaret och hon ville bara ha den. Anna hade fått vänja sig vid att ärva både från sin storasyster och sina kusiner. Det hade aldrig funnits de pengarna hemma som försvarade att ett klädesplagg bara användes av en. Av tant Berit brukade de få modetidningar. Hon jobbade som hårfrisörska och när tidningarna blev för många gav hon alltid Anna de hon sorterade ut. Anna hade sin egen gömma inne i garderoben och där kunde hon sitta i timmar och bläddra och drömma. Hennes dröm var att bli känd, på längre sikt modell, men det vågade hon inte hoppas för mycker på. I måndags hade hon skickat in ett ansökningsbrev till den nya realityserien som tv gjort reklam för och hon höll tummarna för att det var hennes tur den här gången. Hon snurrade runt i provhytten och lät blicken kritiskt bedöma kjolen. Jo den var alldeles för liten men å andra sidan. Lite lår hade inte skadat henne förr och hon bara måste ha den. Hon fångade upp lappen som hängde i sidan. 890 kronor 30 % rea. Hrm det blev? Hon räknade snabbt ut summan i huvudet. Matematik var det enda hon tyckt varit roligt i skolan och hennes sinne för siffror hade hjälpt henne mer än en gång. Nöjt plockade hon upp plånboken och räknade sedlarna. - Skit också, muttrade hon, det fattas 20 kronor. Hon funderade en stund och gläntade sedan på dörren till hytten. Tjejen som delade ut nummerbrickorna till provhytterna stod inte kvar. Efter en kort överläggning med sig själv drog hon snabbt av sig kjolen och hoppade i byxorna. Stoppade kjolen innanför tjocktröjan och tog på sig dunjackan. Det var fortfarande tomt utanför och utan att se sig om gick hon med rak rygg förbi kassörskan, kostade på sig ett litet leende till henne och svepte ut ur affären.