Glitter

Ett uppbragt tjut nådde mina öron från övervåningen. Vad var det nu då? Med trötta steg tog jag trappan upp och öppnade dörren till barnkammaren. Tomt. Ett gny inifrån vårt sovrum skvallrade om att det var där katastrofen slagit till. Synen som mötte var i sig en katastrof. Golvet var fyllt av glitter i all sköns färger. Blått, rött, silver och guld. Kartongen med silkespapper i olika färger, klister, och annat ämnat för pyssel låg huller om buller och mitt i den saliga röran satt Jens. Tårarna hade klistrat fast en hel del på hans kinder och i handen höll han en av burkarna som legat i lådan. 
- Jag skulle ju bara hämta lite glitter,snyftade han. 
- Men hur i hela fridens namn fick du ner lådan? frågade jag, hukade mig ner och tog hans ansikte med händerna. 
- Pallen, sa han och tittade ner på sina fötter. Jag hade sagt åt honom för en vecka sedan, då han olovligt tagit pallen som stod i badrummet, att den var inte menad att klättra på. 
- Du vet vad jag har sagt började jag men ångrade mig när jag såg hur hans underläpp började darra. Han visste precis och hade just lärt sig varför. 
Jag drog honom intill mig och han tryckte sin lilla kropp mot min. Med en suck tittade jag ut över golvet. Det skimrade. Det kan det få göra en stund till, tänkte jag och höll hårdare om min glitterpojke.