Barrdoft

Redan när hon kom in i rummet slog den dova barrdoften emot henne. Hon stegade fram till de tre gamla sofforna med spår av tidens tand och förundrad såg hon på träden som hälsade henne från de stora krukorna. Ödmjukt lät hon sig omfamnas  av historien. Först fick hon en rysning som började i hårfästet. Snart kände hon även en stark närvaron och backade för att kliva bort från sorgsenheten som lade en tyngd på hennes axlar. Då såg hon dem. Tre män satt på en varsin soffa och hade nyss diskuterat något. Av hållningen på deras kroppar antog hon att de hamnat i en situation de inte kunnat lösa. Kostymerna rimmade illa med deras svartvita Converse men hela scenen var i sig så otrolig att kläderna blev av underordnad betydelse. Mannen med huvudet i sina stora händer tittade plötsligt upp och såg rakt på henne. Rysningen fortplantade sig ner för ryggraden och då siluetten sträckte fram sin bedjande hand mot henne kunde hon inte längre stå kvar. Hon vände och började, med ett begynnande obehag, gå mot utgången. I dörröppningen sneglade hon över axeln, de tre var borta. Sakta vände hon sig om och tog adjö. Den sorglösa känslan hon haft härinne var för alltid borta.