Fascinerat

Träden skuggade ingången. Ljudlöst närmade han sig den murkna dörren och gled in. Fångade, med en rörelse in dörren bakom sig för att förhindra den från att avslöja honom. I det höga sorlet noterade ingen hans inträde i stugan och tyst stod han och betraktade scenen framför sig. Människans emellanåt avsaknad av vett, som spelade ut hela sina register gjorde honom mållös och fascinerat tog han  in alla detaljer. Bevarade de i minnet och visste att både en och två av de närvarande skulle få höra ifrån honom inom kort. Som en vålnad försvann han igen, lika ljudlöst som när han kom.