Fundera

Holger såg efter hennes stolta nacke där hon försvann bakom dörren till köket.  Trycket över bröstkorgen hade lättat lite och med ett krafttag lyckades han resa överkroppen med hjälp av händerna mot golvet. Han stånkade lite extra och sneglade bort mot köket. Inte ett ljud, ingen reaktion. Det verkar som om hon menade det hon sa.  -Faan hur kommer jag undan det här? Förr hade en påhittad hjärtattack räckt.  Paniken kom över honom , pulsen ökade men det bästa, insåg han nu, var att ligga lågt.  Med ett par djupa andetag tvingade han sig att fokusera. Rudli brukade varva ner efter ett tag och oftast var allt som vanligt så fort hon fått lufta sina åsikter. Holger kom  med viss ansträngning upp på sina knän. Hans 150 kilo tunga kropp tog stopp halvvägs och han var tvungen att vila en stund innan han pressade sig,via fåtöljen, upp i stående.  Han svor inom sig, flämtande av ansträngning blev han stående medan han hämtade andan. Nu krävdes någonting annat. Men vad? Han måste fundera ut en lösning och de bästa idéerna fick han under en biltur. Han fiskade upp bilnyckeln ur träskålen på hallbyrån. Vid ytterdörren fångade Rudlis röst upp honom. 

   - Holger, ropade hon, vi har en tid på banken i morgon, vi måste se över våra konton och du ska med. Det var ett kallt och kyligt konstaterande.  Holgers hjärta stannade nästan. Som i en dimma gick han ut och satte sig i bilen.