Han visste inte hur många gånger han förbannat sina föräldrar för namnet Holger. De flesta uppfattade honom äldre trots sina knappt fyrtio. Han hade gift sig med sin ungdomskärlek i tjugoårsåldern och allt som var han, var familjen och arbetet. Hans arbete som säljare var hans identitet och status var en devis som Holger ansåg som det ultimata beviset på att han var en person att räkna med. Hans tjänstebil var ögonstenen och när han rattade sin senaste modell in i villaområdet, noterade han stolt grannarnas blickar som sa honom det han redan visste. Han var en man med dignitet, med livet helt under kontroll, en man att avundas. Allt detta var ödesbestämt. Han hade nått sitt mål med livet. Trodde han.
- Var är pengarna? rösten darrade av återhållen vrede och besvikelse. Rudli ställde sig så nära nacken att han kunde känna saliven mot hårfästet.
- Svara då?! Var faan är pengarna? Tonens vassa skar genom luften.
Holger letade i huvudet efter svar. Han hade inte förutsett det här. Varför hade han inte sett det komma?
- Lyssna på mig nu lilla gumman sa han och vände sig om men bet sig nästan i tungan när han mötte hennes blick, helt fel ordval förstås. Du vet ju att vi hade många räkningar den här månaden, försökte han. Jag bara lånade en slant så att vi kom på fötter så att säga.
- 50 000!? Är du helt slut i huvet? Sedan när har vi haft den typen av räkningar? Vad har du gjort med pengarna?
Holgers hjärna gick på högvarv. Hur skulle han komma igenom det här? Det var en sak att han lånat pengarna till spel på Solvalla, det var däremot något helt annat och inte helt lika förlåtande att det var barnens pengar från deras mormor som han spelat bort. Holger föll ihop på golvet, hans lungor drogs ihop som russin och han kämpade för att hämta luft. Rudli böjde sig över honom.
- Gud, du e patetisk, väste hon där hon stod böjd över honom. Jag vet allt redan och den där teatern du försöker med biter inte på mig längre. Jag önskade bara att du var så mycket människa att du hade berättat allt för mig. Holger sökte hennes hand medan hon rätade på sig och utan att ta notice om den klev hon rakt över honom och ut i köket.
Här var det power i texten och vilket avslöjande. Jättebra skrivet!
SvaraRaderaBra! Gillar slutet.
SvaraRadera