Holger hade som vanligt vaknat i morgonens första timmar. När de första strålarna smet in mellan fönstret och persiennen, steg värmen i rummet och trots att han sovit under bara lakanet svettades han. Under bråkdelen av en sekund kunde han ana strimman av hopp men så snart hans medvetande vaknat till kom allting över honom igen, samma sak varje morgon. Alla tjatade om att han skulle ge det tid. Snart skulle han kunna tänka på annat istället för att känna smärtan över att ha blivit övergiven, förlorat henne. Det var bara det att smärtan tyckets aldrig ge med sig. Hur han än bar sig åt såg han henne. I kön inne på Coop, framför sig på bussen. Alltid fanns det en del av henne som försvann ner för trappan på "Groovin", deras favoritställe. Varför hade hon lämnat honom här i all sin ensamma skröplighet? Ilsket drog han näven i nattduksbordet och sparkade frustrerat av sig lakanet. Förbannat vad varmt det var. Svetten letade sig ner mellan skulderbladen, en dusch var vad han behövde. Den skulle åtminstone kyla för stunden även om inte ens det var en garanti. Vid byrån ryckte han med sig ett par rena kalsonger, stängde in sig i badrummet och lät vattnet svalka hans kropp och ältande tankar.
Väl beskriven känsla
SvaraRaderaJättebra.
SvaraRaderaJag vill ha mer av Holger...
SvaraRadera