Bild

Flötet gungade sakta i takt med de små krusningarna som drev in mot bryggkanten. Linan hängde och gjorde inte mycket väsen av sig. Luften var mättad av sommarens dofter och så här i gryningen var det som om hela världen rymdes i bröstet. Med ansiktet vänt och ögonen slutna mot morgonsolen, tillät hon sig att sväva bort i tanken. 

I hörnet av båtskjulet såg Holger hånleende på henne och betvingade sin impuls att radera det  njutningsfulla uttrycket i hennes ansikte. Hur har hon mage? tänkte han. Att se så tillfreds ut, lycklig, när han led alla helvetes kval. Med ett barns oresonlighet var Holger in i hjärtat svart av avund. Kunde inte han, skulle inte hon och försiktigt smög han sig ut på bryggan.

Ett litet men ett fullt hörbart ljud bröt den mättade tystnaden. Som ett förebud drog ett moln in, skymde solen och hon vände sig instinktivt om. Blicken hos hennes plågoande var triumferande och det sista hon minns var sorgen över att allt hon hoppats, önskat inte längre var möjligt.