Ansikte

Dina ögonbryn är delad av rynkan igen. Ögonfransarna silar solljuset och fångar sorgen i dina blå. Jag skönjer en stilla tår som finner sin väg ner och rundar kanten på näsborren innan den släpper och faller tyst mot kanten på den uppslagna tidningssidan där den sprider sig innan den helt omfamnar artiklarna som handlar om världen. Ditt ansikte är som vackrast i detta nu där känslan löper fritt och utan förbehåll.